Vi inleder viltspårssäsongen med eftersökskurs 5-7 juni

Nu har vi lärt oss spåra ännu bättre! Hela härliga eftersöksgänget samlat.

	Vi hade tagit upp Ingrid och Gunhild Björne för att lära oss mer om eftersök på skadat klövvilt. Det blev en hel helg i skogen. Så kul och lärorikt!
	Vädret? Jo, det var väl typiskt Kirunaväder i juni... Hagelskurar blandat med lite regn och någon grad VARMT. Men som ni ser var vi glada ändå!
	Stilla fick låna Axels camo-säck för att hålla värmen mellan turerna i spårskogen.
	Det är inte bara spåren som ska planeras, blodas och gås. Utrustningen ska också vara på topp. Spårlinans längd, handhavande och beskaffenhet är en vetenskap i sig!
	"Och herregud! Omgiven av amatörer! Korta, nylagda spår med både klöv och blod. Piece of cake, säjer jag bara! Nåja, de måste ju också få lära sig..."
	Stilla blev iaf trött! Eftersom Stilla redan har lite spårvana fick vi träna avledning med färsk kanin och allehanda andra klurigheter. Många nyttiga övningar att jobba vidare med.
	Fast att mysa i knät är nog ändå bäst. För det skulle ju FIKAS också.
	"Du och jag Sussan! Du och jag!"
	"Oj så trött jag blev... Zzzzzzzzzzzzzzz..."

SSRK:s viltspårsprov i Kiruna 12-13 juni

	Även i år har jag varit med och arrangerat viltspårsprovet. Mycket jobb men alltid lika roligt att lägga spår och titta på alla hundar i skogen. Tempo och Stilla håller ställningarna i baslägret medan jag går som spårläggare.
	Stilla har hittat en fin pinne att roa sig med...
	... och "hjälper" sedan Tina med korven.
	"Titta matte, en hel påse med hittade klövar! Jag vill också spåra!"
	Sagt och gjort! Ut i skogen med domare och spårläggare.
	Stilla spårar lugnt och metodiskt. Ser ni henne i riset? Här reder hon ut en svårighet och matte får stanna upp.
	Kort därpå är det dags att kliva vidare.
	Stilla hade svårt att reda ut färska älgspår i återgången och ringade flera gånger åt samma håll. Men med lite hjälp var vi åter på spåret.
	Klöven är hittad! Mums! Matte är stolt över sin duktiga spårhund!
	Domare Anders Segerlund och Ulf Wiklund har genomgång. Det blev ett andrapris idag, men vi är SÅ nöjda! En härlig dag i skogen med duktiga hundar och trevliga förare.

NVCH - Bjerkvik 22 augusti

Lyckligt hemkomna från Norge - med ännu en titel i bagaget!

	Vackra vyer möter oss efter vägen mot Bjerkvik.
	På väg ut i spåret med domare och spårläggare. Pirrigt värre, men Stilla är målmedveten och för mig är det ju bara att hålla i linan och följa...
	Sele på. De norska spåren är 600 m långa med 4 vinklar, en sårlega och 2 bloduppehåll. De är bara lagda med blod, alltså ingen klöv dragen, så när det är blodupphåll så är det inget - nada - niente! I spårslutet ligger ändå en älgklöv, så vi måste ju retas och undra om skadeskjutna älgar i Norge flyger...
	Hjälp! Vi har tränat en hel del de sista veckorna, men detta har jag missat! Tät och hög vegetation så Stilla inte ser nå't... Frågande undrade hon hur det nu var tänkt att hon skulle göra, men efter uppmuntran forcerade hon gräs och ormbunkar.
	Yes! Lyckliga kunde vi summera ett mycket lyckat spårarbete. Stilla ringade klockrent och markerade sårlegan jättebra. Hon gav sig inte, trots bitvis riktigt snårig vegetation och ett ofrivilligt bad i en djup bäck.
	Även på prov är det viktigt med FIKA och i Norge blir det förstås våfflor med getost till kaffet. Gott!
	Så var det dags för vårt trevliga ressällskap, Stefan och Lukas, att ge sig ut i spårskogen.
	Lukas tar fint an spåret, men får svårighet i en vinkel. Med lite hjälp tar de sig till klöven, men tyvärr utan pris denna gång. Fast Stilla tyckte ändå att Lukas var BÄST!
	Våra kunniga domare Svein och Sigmund har genomgång. Stillas fick följande kritik av domare Svein Kristensen: "En oppvisning i blodsporets alle detaljer!" Wow!
	Det blir ett förstapris med HP, och det betyder NVCH! Jippi! Och vi blir dessutom provbäst av 15 hundar! Vilken lycka! Uppställning i bästa VM-anda!
	Dramatisk himmel över fjorden på vägen hem. Tack snälla Stefan för en riktigt trevlig dag!

FINVCH och NORDVCH - Rovaniemi 6 september

	Nu har vi återigen besökt våra grannar i öster. Denna gång för att gå viltspår i Rovaniemi. Det var ett tufft spår, men Stilla skötte spårningen med glans och ordentligt blöt och trött hittade hon en älgklöv lika stor som hon själv i spårslutet!
	Vår domare Jouni Simonen skriver kritiken. Vi har tränat den finska spårvarianten, men alltid är det överraskningar i spåret som ska lösas. Idag var det bl.a. renar. Många renar! Nervöst funderar jag över om han ger neddrag för att jag manade på henne...
	I Finland använder man bara blod i spåret, som man sprider med en svamp som denna. Spåret i championklass är minst 1,2 km långt, har legat i minst 18 timmar, har 4 vinklar varav ett med bloduppehåll och 4 sårlegor som hunden tydligt ska markera. Skottprövning sker i grupp i början av dagen.
	Rastning i väntan på att kritiken ska ges.
	I de 1000 sjöarnas land.
	YES! Av minen på matte förstår ni säkert! Stilla får ett förstapris, vilket betyder FINVCH! Och dessutom NORDVCH, liksom på köpet... Inga stora neddrag i poängen där jag befarade och hela 46 av 50 möjliga poäng. Vilken lycka!
	Lycklig över "min nya skalp" tog vi oss an den mindre lyckade delen av resan. Min bil tvärdog alldeles före Rovaniemi. Som tur var följde Åsa med på resan och det blev tusen samtal, diskussioner med försäkringsbolag, fixande av skjuts m.m. Suck! Gulliga Elin kom de 35 milen (!) från Kiruna för att hämta oss.
	Och sedan är det ju bara 35 mil hem igen... Bogsering genom de finska sjumilaskogarna.
	Jo, men visst! Inte gick det i några sådana hastigheter inte!
	Snart på svensk mark. Vi 'nöjde oss' med att bogsera 9 mil till Pello, där jag nu ställt bilen hos Åsas syster. Hur och när det kommer därifrån får framtiden utvisa... För vad är väl en trasig bil mot ett finskt viltspårchampionat! Inte mycket! Tack snälla Åsa för trevligt sällskap och all hjälp! Vilken helg vi fick!!!